Ämdrade planer…Jag är tillbaka…men ikke här…har startat om på ny kula på denna adress: http://lucca.babyblogg.se/ ,inte allför läckert ännu, men ändå igång! så, håll tillgoda! Där sker all uppdatering from now on:-)
Hääj!
I´m back…
november 3, 2006 vid 3:26 e m (Uncategorized)
Troligtvis har ni alla gett upp hoppet om att jag nånsin skulle skriva härinne igen…
Men, jag hittade lite inspiration idag, och tänkte att jag nog ska ta upp detta igen:-)
Nu har det ju gått ett bra tag, och jag är redan i v.23… Har inte velat skriva nåt på så länge, då jag kännt att det redan hänt så mycket, och att jag inte kan uppdatera er om allt… men, ni får ta det härifrån helt enkelt…
Har varit hemskt oroligt i början, runt v.12 fram till det stora ultraljudet… Vi var på UL i v.18 (trodde vi) men en suuur sköterska meddelade oss att bäbis var alldeles för liten för att vara v.18, och hon flyttade utan förklaring oss till v.16 igen… väldigt snopet, då vi VET när bäbis blev till… hade detta stämt hade det dessutom varit ganska otroligt att jag testat positivt så tidigt som jag gjorde…
Vi fick iallafall en ny tid, och därmed även en ny sköterska, tack o lov!
Hon sa också att bäbis var liite liten men nöjde sig med att flytta oss 1 vecka tillbaka…till den 5e Mars…vårt nya BFdatum:-)
Inte heller det stämmer med ÄL osv, men, nångång då kommer liten ut iallafall…
Magen växer så det knakar! Ibland undrar jag vart sjutton detta ska sluta, den är stoor redan, tycker jag iallafall…ska försöka att lägga upp lite bilder ikväll, kommer inte åt dem för tillfället…
På Måndag är det dags för BMbesök, ska bli så kuuul! Första gången hon ska mäta magen då, ska bli spännande att se vad hon säger…
Har kännt bäbis såå mycket de senaste två veckorna, mest på morgon, natt o kväll, men de 2 senaste dagarna har det varit alldeles för lugnt, så jag har oroat mig lite…Vet att man inte måste känna den varje dag förens runt v.26 o framåt, men när man vant sig vid sparkarna känns det himla tomt när de plötsligt stannar av…
Idag har den iallafall gett sig tillkänna ett par gånger, så nu är jag lite lugnare igen…
Blir alltid orolig innan jag ska på UL eller till BM, då jag fortfarande är övertygad om att det bara inte kan bli en livs levande bäbis av detta… Vi har kämpat sååå länge, och nu när jag faktist är gravid känns det så overkligt…
Men, den som lever får se…underbart är det iallafall!
Det var alles för nu…loggar nog snart in igen…
