Japp, då har vi varit o lunchat inne i stan…thaimat! mumma! Joo, såhär var det alltså: jag slutade med P-piller för lite mer än 5 år, min mens kom inte tillbaka… Skumt tänkte jag, och efter ett halvår blev jag undersökt på KK, och det visade sig att jag hade PCO…
Läkaren frågade om min mamma hade haft svårt att bli gravid, och sa at det kunde bliproblem när jag ville bli gravid… Jag blev såklart jätteledsen, och orolig, men var tvungen att skynda till jobbet. Minns att jag ringde mamma o lipade och sa at jag var steriiiil, mellan tårarna!
Efter jobbet hade jag fått en ny tid, samma dag, och jag åkte tilbaka, och då ångrade sig läkaren lite, då han kanske låtit överdrivet dramatisk…no shit??!
han sa att det inte är så farligt, utan med rätt medicin så är det egntligen inga problem… Och nu hade jag ju dessutom fått reda på detta tidigt, vilket skulle underlätta när vi nån gång ville bli gravida…
Just då hade vi inga planer på bäbis, så efter de första omtumlande dagarna tänkte vi inte alltför mycket på det… eller, kanske i smyg, men det kändes rätt lugnt… jag vet att jag sökte efter PCO på nätet,och hittade till babyboom…min räddare! (www.babyboom.nu) Där fanns det mååånga i samma sits som jag, uj så skönt att man inte var ensam…
Men så är det ju så att när man får reda på nåt sånt här, har iallafall jag en förmåga att vilja ha just det, man tänkte mer o mer på barn och blev såsmåningom mer och mer sugen… Sambon som är 30, var mer än redo, men det tog ändå ett par år innan vi började försöka på riktigt…
Jag hade en period då jag påbörjade behandling med pergotime, för att framkalla ägglosning, fick tre omgngar, men inget gjorde direkt susen, nån bäbis blev det inte i vilket fall…
Jag kom sen in på en skola jag velat gå i flera år, sa upp mig från jobbet och började plugga istället…bäbisplanerna fanns alltid där, och vi fortsatte ha oskyddat sex, men utan hormoner av något slag… blev det så blev det… det blev det inte…
Nu, iallafall, har jag pluggat klart och verkstan är gång igen… det har gått nästan ett år sen ja slutade skolan, och nu äntligen, är det hormindax! Fast nu en lite mer brutal metod med Gonal F sprutor…
I förra veckan fick jag gå til BM och lära mig ta sprutor på mig själv i men…tur man har lite fläsk att ta i! haha! Gjorde inte alls ont, kändes mest spännande!:-)
Igår var jag på VUL hos min ljuvliga läkare, och det fanns maassor med äggblåsor, små, små, typiskt för PCO… Så, nu ska vi först framkalla en blödning, vilket jag gör genom att äta Provera i tio dagar, två ggr/dag…
Tog den första tabletten igår morse… om ca 10 dar bör jag ha fått min mens, och på tredje blödningsdagen ka jag ta den första sputan, sen en om dagen i 12 dagar… På sprutdag sex ska jag på kontroll för att se att jag inte blir översimulerad… är allt ok, tar jag sen en ägglossningsspruta och nuppar!
Väääldigt romantiskt och pontant! haha!
Japp, ledsen om jag tråkar ut er med en massa fakta, men det är mest för att jag själv ska komma ihåg o ha koll…
Så konstigt, men jag vetesjutton vad som är fel, varje gång jag trycker enter, så blir det dubbla radbrytningar..vaffö? Vill bara ha en… hilfe bitte!!
Jo, en underbar sak till!
Min alla bästaste vän i heeeela världen är gravid i v.7! På första försöket! helt galet! och jag är såååå glad för hennes skull, känns nästan som om det är jag som är gravid! hade det varit nån annan hade jag tänkt att det var hemskt orättvist att bli gravid på 1:a försöket, men uj uj uj, hon är underbar och förtjänar detta verkligen!
hennes sambo med såklart, men mest hon! Hahahaha!
Dock känner jag mig liite mer stressad över att bli gravid jag oxå nu, låter kanske fånigt, men det vore sååå underbart att dela sin mammaledighet med sin bästa vän…
Nåja, nu loggar jag ner lite, men kommer garanterat hit igen… detta med en egen blogg var ju himla ku, även om det baa är jag som läser! haha!
Puss!